Fiskepörtet på Luutsaari i Kuhmoinen

På Luutsaaris södra udde, Pirttiniemi, står ett fiskepörte som under 180 år varit stödjepunkt för fiskarna i Isojärvi. Pörtet byggdes av Ryysälä notlag bestående av åtta hemman i Kuhmoinen. Fem av notlagets hemman fanns i kyrkbyn Kuhmoinen, medan två låg vid Isojärvis strand. Det nuvarande fiskepörtet härstammar från år 1834. Detta årtal finns inristat i dörren och i bjälken ovanför.

Enligt traditionen står pörtet redan på sin tredje plats på ön. Det första pörtet torde ha legat på Luutsaaris västra strand.

Notlaget tog sig ut på vinterfiske till Isojärvi då höstkylan satte in i oktober/november. Genom notdragning fångade man då siklöja, som vid den tiden kommer från djupen mot grundare vatten för att leka.

Notdragning var en sysselsättning som krävde tid och möda och därför gjorde man arbetet tillsammans. Notdragning skedde ibland i flera veckor och under denna tid bodde notdragarna i fiskepörtet. Noten drogs alltid på samma välkända fångstplatser. Fångsten delades jämnt mellan notdragarna som gälade siklöjorna och saltade in dem i trälaggar, som kunde hämtas från pörtet senare, exempelvis vid slädföre.

Efter hemtagningen breddes noten ut i nothuset för att torka, men vid köldgrader togs den ibland till och med in in pörtet för att den inte skulle frysa.

Senare har nätfiskare använt pörtet som sin stödpunkt. För utredning och borttagning av fisken hängdes näten upp mellan störar resta i för ändamålet gjorda hål i bänkarna.

En doft av rök möter då man stiger in i fiskepörtet. Den kommer från den braskamin som finns i hörnet invid dörren. Två små rutfönster släpper in ljus i pörtet, tidigare tydde man sig till pärtsken.

Männen sov på en sovbrits som byggts mellan ugnen och gavelväggen. Där hade varje fiskare sin egen plats, vid huvudgärden märkt med hemmanets bomärke i väggstocken.

Också de träskedar som förvarades instuckna mellan väggstockorna var märkta med bomärken, liksom de av stockar i ett stycke gjorda stolarna, av vilka ännu några återstår av den ursprungliga inredningen. Skötseln av noten var fördelad inom notlaget så att var och en ansvarade för den del av noten som låg mellan två med hemmanets bomärke märkta barkflöten.

Ryysälä notlag fångade troligen siklöja i Isojärvi i åtminstone 70 år. Då detta arbete upphörde i början av 1900-talet slutade man använda fiskepörtet, som därefter användes endast sporadiskt av tillfälliga besökare. Pörtet och nothuset på stranden förföll. Nothuset flyttades i slutet av 1950-talet till det närbelägna Kylmäniemi, där det fortfarande står.

För fiskepörtet grydde en ny tid i och med att Paavo Paloheimo, svärson till konstnären Pekka Halonen som tillbringade sina somrar i Kivikoski vid Isojärvi, ”hittade” platsen i början av 1930-talet. Han tyckte det var viktigt att vårda byggnaden och att bevara gamla traditioner och lyckades väcka intresse för saken hos byborna.

Pörtet fick nytt tak, fönstren glasrutor, tamburen fick golv och ugnen förnyades. Då firades också pörtets 100-årsjubileum, ett evenemang där det enligt hörsägen inte saknades brännvin…

Efter entusiasmen på 1930-talet låg skötseln av pörtet nere, men renoveringsarbetet inleddes på nytt år 1965, än en gång under Paavo Paloheimos ledning och till stor del på hans bekostnad. Paloheimos allt-i-allo-timmerman Reino Lahtinen skötte reparationerna och pörtet inreddes. I februari 1968 flyttades en gammal notbåt och ett gammalt nothus till Pirttiniemi från Piippala i Kylämä. Man skaffade också två bodar, den ena för “sammankomster”, den andra som vedbod.

Idéerna och entusiasmen flödade. I mars 1969 grundades en understödsförening, Luutsaaren kalapirtin kannatusyhdistys. Stiftelseurkunden undertecknades av åtta eldsjälar. Det sigill som planerats för fiskepörtet höggs in i berget och Paloheimo önskade ytterligare att en sejte skulle placeras på strandklippan. Bägge kan fortfarande ses.

Pörtet fick nytt tak år 1970 och samtidigt en vindflöjel med årtalet 1834. Ett par år senare byggdes en gärdsgård kring området. År 2005 var det återigen dags för ett nytt pärttak och följande år taklades nothuset.

Den tomt som fiskepörtet står på har alltid varit statens mark och ingår även nu i Isojärvi nationalpark. Pörtet administreras av understödsföreningen i nära samarbete med Forststyrelsen. Sakkunnig hjälp har föreningen fått av såväl Museiverket som av Keski-Suomen museo i Jyväskylä.

Understödsföreningen har blivit en uppföljare till Ryysälä notlag och man har även återupplivat själva notfisket.

År 2007 fick föreningen ett hedersomnämnande inom ramen för kulturmiljöpriset för mellersta Finland för sitt förtjänstfulla arbete för kulturmiljön och år 2009 ett diplom (Häme-teko) av Hämeen Heimoliitto.

Insamlingen av material för fiskepörtets historik. inleddes år 2006. Historiken publicerades hösten 2009 till pörtets 175-årsjubileum och understödsför-eningens 40-årsjubileum.

Fotografier: Risto Ojala, Ahti Rytkönen, Veli Santomaa,

Kirsti Salminen

Översättning till svenska Gun Österberg, 2010